Du kan inte hjälpa att du tänker på honom i smyg. Det är ingen annan som vet, och det är ingen annan som kommer att få veta.Det känns lite tabu. Ändå gör du det. Du blundar hårt och få fram hans hundvalps liknande ögon, dom som du inte kan får ur ditt minne.  Du frågar i smyg, fast du egentligen inte vill veta. Du kollar i smyg, fast du egentligen inte vill se, för då fastnar han där. I något konstigt minne i huvudet. Du ler åt honom i smyg och hoppas att någon gång kanske han vänder sig om. Innerst inne vill du verken se, höra, le eller tänka på honom. 

Men du gör det.